Bra jobbat Danne! Jag håller med alla hyllande recensenterna. Svart", vitt och allt däremellan är en helgjuten platta! Mina favoritlåtar är Svart, Vitt och Medan vi faller. Precis som med Oskar Linnros platta så känns inte övergången till ett popsound på något sätt krystat eller onaturligt. Undrar däremot om Danne i längden blir less på alla jämförelserna med Oskar, i och för sig kanske de båda forna Snookarna blir less på det. Det är den allra enklaste ingången för journalisterna, kanske för mig med.

Som den rappare man är så väcks däremot ett par frågor. Hur skulle Vilja bli och Svart, vitt och allt däremellan låta om det var två stycken helgjutna rapskivor? För egen del låter det väldigt lockande. Skulle då dessa hypotetiska skivorna någonsin bli lika populära och få samma mediala genomslag? På gott och ont har den svenska popscenen blivit rikare samtidigt som rapscenen blivit fattigare. Men den största frågan som väcks är: kommer Oskar Linnros och Daniel Adams Ray någonsin göra skivor (separat eller tillsammans) där de rappar igen?